Har blivit lite av en vana att blogga när jag borde plugga istället. Men just idag har jag ingen tidspress, så då kan jag lika gärna passa på.

 

I fredags morse mötte jag upp Emily (australiensk utbytesstudent om någon glömt) på tåget mot centrala London. Vi tog sedan tunnelbanan till Kings cross, tågstationen som tåget mot Edinburgh skulle gå ifrån. En väldigt fin tågstation som Harry Potter spelades in på och även där perrongen till Hogwarts-expressen "finns" (är mer en vagn med väskor + uggla som är halvvägs in i väggen ovanför skylten som markerar perrongen). På stationen mötte vi upp en person från reseföretaget vi åkte med och fick våra biljetter. Där träffade vi även några av dem som skulle på resan. Senare visade det sig att vi var 5 stycken Europeer, en australienska och resten amerikaner (varav 2 killar). Alla utbytesstudenter i 20-års åldern. De amerikanska tjejerna lyckades även uppfylla i princip alla fördommar man har om amerikaner i den åldern, haha. Underhållande var dem i alla fall. 

 

Skottland ligger ju en bit upp i Storbrittanien (typ längst upp, ja..) så med expresståg tar det 5 timmar från London. Lite segt, men så himla värt mödan. Vi var framme i Edinburgh vid 15-tiden och mötte upp vår skottske guide, Graham, som skulle vara med oss under hela helgen. Vi gick förbi vårt vandrarhem bara för att lämna av alla väskor och sedan bar det av mot gamla delen av Edinburgh. Staden är uppdelad i en ny och en gammal del, där det nya ändå är 300 år gammal. Vi spenderade bara tid i den gamla, och jag älskade det. Så himla fin stad och annorlunda från vad jag har sett tidigare. Allt är supergammalt, bara stenbyggnader, kullersten och gatumusikanter som spelar säckpipa. Den gamla delen och slottet som finns där uppe ligger dessutom på en höjd (en vulkan tydligen, än idag vet jag inte om det var ironi eller sanning från vår guide) och utsikten var väldigt fin. Graham guidade oss runt till de största sevärdigheterna, som de flesta har någon relation till Harry Potter eftersom författaren bor i Edinburgh (vilket hon även gjorde när hon skrev böckerna).

 

Efter promenaden runt stan gick vi lite i souveniraffärer innan det var dags för en "ghost tour". Vi var förberedda på att bli skrämda och ha svårt att sova senare på kvällen, men det var mest att guiden berättade om obehagliga saker som hänt i historien, men inte direkt så vi blev mörkrädda. Edinburgh har dessutom ett stort tunnelsystem under marken, så vi fick även gå en sväng i tunnlarna vilket var intressant och lite obehagligt. När turen var slut var klockan ganska mycket och vi var hungriga! Så jag och Emily, tillsammans med tre amerikanska tjejer, gick till närmsta pub och åt middag. När den var uppäten var vi så himla trötta så vi gick helt enkelt hem och la oss och sov! Bussen skulle dessutom gå kl 8.30 morgonen efter och som Emily klokt sa "detta har vi betalat för, vi ska vara vakna hela bussresan!".