Herregud, vart tog tiden vägen? Jag visste att tiden skulle gå fort, och det är i princip det som alla som har varit på utbytestermin säger; tiden går fort. Men ändå blir jag lika chockad över att jag åker hem till Sverige om 3 dagar. Jag har hunnit med massor och jag har sett varenda vrå av London (känns det som i alla fall). Ändå har jag en liten panik i kroppen av att jag ska åka härifrån snart. Tänker att jag måste bara se Big Ben en gång till, måste äta på det där stället en gång till, gå in i den där affären en gång till och så vidare och vidare. Jag måste nog bara inse att tiden är kommen och att jag åker hem snart. Så himla sorgligt däremot. Känner inte alls att jag har något behov. Det som däremot är roligt är att ett nytt jobb och en semester-månad i USA väntar när jag kommer hem!

 

Men innan jag åker hem ska en tenta skrivas, resväskor ska packas, mitt rum ska städas för en sista gång, en sista middag ska ätas med mitt lilla gäng av utbytesstudenter, Big Ben ska hamna på ännu en bild i min mobil och en sista middag ska ätas med Ricky (som inte är den sista sista på det sättet, men den sista för denna gång).